1980 - talet

Den stora frågan under 1980-talets första år var hur man skulle komma tillrätta med den dåliga vattenkvaliteten.

Bolaget arbetade på att i första hand  förbättra situationen i vattentäkterna. Åtgärderna delades upp i långsiktiga och kortsiktiga åtgärder. Bland de kortsiktiga åtgärderna var enligt alla experter luftning av syrefattigt bottenvatten viktigast. På så sätt bromsades det näringsutflöde från bottnarna som varje år uppstod vid de tillfällen då det uppstod syrebrist.

De långsiktiga åtgärder som ansågs viktiga var bortbyggande av avlopp, sanering av gödselvårdsanläggningar och inrättandet av en vattenskyddsplan.

1980 placerades den första luftaren i Långsjöns yttre djup (se bild överst på sidan). Samma år byggdes en slamledning från vattenverket i Dalkarby till Mariehamn, vilket medförde att inget slam från reningsprocessen längre tillfördes Dalkarby träsk.

Under år 1981 fortsatte utbyggnaden av huvudvattenledningen mot Lemland och vid årsskiftet 1981/1982 kopplades vissa delar av Lemlands kommun till ledningsnätet.

År 1981 påbörjades även arbetet med den vattenskyddsplan som det skulle ta 8 år att färdigställa. I första skedet anlitades en konsult som gjorde upp ett förslag till vattenskyddsplan.

I 1982-års verksamhetsberättelse konstaterar styrelsen att bolaget under året intensivt arbetat med att komma till rätta med råvattnets kvalitetsproblem.

Den luftare som placerades i Långsjön fungerade ej tillfredsställande, den åstadkom strömningar från botten och upp till ytan samtidigt som den inte riktigt orkade med att hela tiden hålla botten syresatt. Luftaren flyttades därför till Markusböle fjärden och istället utfördes på försök bottenpumpning från Långsjöns yttre djup. Svårigheter med att finna en bra utsläppsplats för det syrefria bottenvattnet medförde att bottenpumpningen senare avvecklades.

En ny typ av luftare utvecklades och byggdes under år 1983. Den placerades i Långsjöns inre djup. Samma år byggdes den dubbelrening som på försök påbörjats året innan i vattenverkets gamla Lovö-bassäng. Dubbelreningen förbättrade avsevärt resultatet och medförde att vattenkvaliteten under år 1983 kunde betecknas som godtagbar.

Bolaget utarbetade under år 1984 i samråd med Ålands Landskapsstyrelse ett handlingsprogram för förbättrad råvattenkvalitet. I programmet upptogs 22 olika åtgärdspunkter av vilka de tunga punkterna var inrättande av vattenskyddsplan, bortbyggande av avlopp, förbättring av gödselhanteringen inom nederbördsområdena och utbyggd syresättning i Långsjön.

År 1985 ökades investeringskostnaderna kraftigt för att snabbt komma tillrätta med vattenproblemen. Av de åtgärder som genomfördes detta år kan nämnas:

• Avloppsledningar byggs i Finström och bolaget deltar i kostnaderna.
• Ytterligare en luftare byggs och placeras i yttre djupet i Långsjön.
• Fiskeprojekt genomförs.
• Aktivt kol installeras i ett filter.

Trots alla satsningar stod det dock mer och mer klart att man inte kunde påräkna ett bra renvatten inom rimlig tid utan att ytterligare förbättra reningen vid vattenverket. Visserligen hade dubbelreningen hjälpt upp situationen men inte tillräckligt.

De provfilter med aktivt kol som testades år 1985 gav positivt resultat och därför satsades det på denna reningsmetod. Följande år fylldes samtliga snabbfilter med aktivt kol och ganska snart stod det klart att ett acceptabelt vatten för första gången på många år nu kunde levereras.

En annan milstolpe detta år var det faktum att vattenskyddsplanen kommit så långt att den av förrättningsmännen lämnades in till Västra Finlands Vattendomstol för fastställelse. Bland övriga satsningar detta år kan nämnas:

• Dubbelreningen kompletterades och färdigställdes
• Ålands Vatten Ab deltar i kostnader för sanering av gödselvårdsanläggningar.

År 1987 påbörjades byggandet av en skyddsvall längs Dalkarby träsks västra strand. Avsikten var att stoppa humusämnen som från åkrarna kom ned i träsket och få bukt med de strålsvampar som enligt forskarna var upphov till den mossmak som varje sommar kunde noteras. För att förbättra vattentrycket i Hammarland byggdes detta år även bolagets första tryckhöjningsstation i Näfsby.

Vattenledningsnätet utbyggdes i Lemland till Granboda.

Styrelsen konstaterar i verksamhetsberättelsen följande:
”Bolaget har under året kunnat leverera ett renvatten med bra kvalitet. De senaste årens investeringar har medfört förbättrade möjligheter att även i framtiden kunna leverera ett bra renvatten.”

År 1988 blev ett händelserikt år. Den under många år segdragna frågan om byggande av vattenledning till Eckerö löstes och under hösten påbörjades utbyggnaden av detta till många delar komplicerade projekt.

Under år 1988 konstaterade bolagets styrelse oklarheter i tjänstledige VD:s skötsel av bolagets räkenskaper. Förseelserna var av sådan art att styrelsen  hävde arbetsavtalet med dåvarande VD och en ny VD tillträdde den 1 november 1988.

År 1988 kom utslaget från Västra Finlands Vattendomstol gällande vattenskyddsplanen vilket medförde att den kunde börja tillämpas från och med den 5 juli 1988.

Vattenöverdomstolen förkastade den 29.6.1989 de besvär som inlämnats mot vattenskyddsplanen, som därmed vann laga kraft från nämnda datum. Ett stort steg för tryggande av centrala Ålands vattenförsörjning hade därmed tagits.

Under år 1989 färdigbyggdes vattenledningen till Eckerö och bolagets administration och ekonomiska skötsel moderniserades.